Jag döljer en särskild sida för er..

Ni kan ju läsa fall ni orkar, om mina tankar ,hur jag är, och lever.
Jag har aldrig visat den förr, och kommer inte göra det heller
Den jag igentligen är, är inte den hära personen .
Jag har en helt annan stil och vill ha ett annat utseende, men är för rädd för att ändra mej till den jag vill vara och igentligen är.

Jag älskar att sjunga,dansa.

Men jag vågar inte sjunga inför alla, är rädd att dom ska mobba mej..

Det är fan inte okej! jag vill kunna leva mitt liv utan att vara rädd för att en jävel ska hoppa på mej.
Varför ska det alltid vara så? Jag är fucking rädd för att bli nertryckt.
Jag är rädd för att gå ut utan att bli nedtryckt, jag är rädd för att gå te skolan för att jag kan bli mobbad,slagen,retad osv. jag klarar inte av sånt igentligen! jag är rädd för livet som sagt, rädd för att leva.
Fast igentligen försöker jag inte bry mej ett piss av vad alla säger och jag tycker och säger precis som jag känner för! Jag bryr mej inte ett piss! Men att ha min egen stil.. nej, det känns inte bra..
Kommer ni då att komma och trycka ner mej och mobba mej precis som förut?
Visst jag smäller till den jäveln som kommer säga något, men endå.
Jag är fucking rädd okej?!
Mitt liv är som de är, men jag har inte valt det. Och jag lever endå på som alla andra! men liksom ni vet int ett piss, så kom inte här och tro att ni är något!
Så less på att se alla andra som går runt och trakkar dom mindre och även alla andra kanske för att dom är ful? MEN HERREGUD, vafan väx upp! jag är ful varför mobbar ni då denist för mej? liksom lägg ba ner! Mobbing är överskattat!
Jag lever mitt liv precis som jag gör, och jag är nöjd över det (dels) Jag hade kunnat få ett mycket sämre liv! Men även ett mycket bättre! men vafan, lite måste man ju få kämpa i livet! Annars kommeru inte va stark senare!
jag är stark! Jag har kämpat, till att bli såhär stark som jag är!
Jag hade kunnat vara den dära ensamma deppiga flickan som varken pratar eller äter, sitter där ensam varje hål och även på lektionerna skiter i allt och har sämsta betyg.

Men jag har dom dära bra betygen, bra relation till nästan alla, jag har ingen som direkt hatar mej på skolan eller utsätter mej för fara.
men nej fan! Visst jag får oftast sitta själv, och är den dära deppiga flickan.
Men endå! Jag har kompisar! Men dom äkta är tyvärr längre bort från mej, dom finns inte direkt nära..
Om jag ska vara ärlig är emma den bästa vän jag har på skolan! Hon ställer alltid upp och lämnar mej aldrig ensam, när hon är borta får jag alltid ALLTID sitta själv i nått jävla hörn eller på en bänk, och dom andra går förbi och hejar men bryr sej inte ett piss.
jag mår inge bra av att sitta själv, jag gör inte det.
Jag är en person som behöver uppmärksamhet, ja sån är jag.
Jag har fått levt med mobbing,misshandel,retad,osv genom hela min uppväxt. men vafan! jag lever fortfarande! Och jag tänker leva! livet kanske blir mycket mycket bättre senare ! det vet du ju aldrig fall du inte prövar, jag ska leva mitt liv te fullo! Även hur jävla ont det kommer göra, hur jävla mycket jag än kommer falla, hur många skrapsår jag kommer få, jag tänker kämpa på endå! Det kan ni då fan skriva upp! Jag har fått gått igenom mycket! och kommer få gå igenom ännu mera! men endå, jag kan gå genom eld , men endå så brinner jag inte.
Det är så det är.
Nu har jag skrivit ett alldeles för långt inlägg.
men det skiter jag i! Ni som läser är guldvärda! Ni kan få en kram puss eller nått<3
Men nu vet ni hur jag känner, hur jag är

Typiska ''jag'' kjolar, men köper varken sånna.. eller nå